Offerkofta

Det har varit många stunder och situationer det senaste året när jag velat dra på mig offerkoftan och dra igång en självömkansfest. Det är ett väldigt enkelt mentalt klädesplagg att dra på sig för att slippa möta rädslor och ta ansvar. Det funkar även bra (kortsiktigt) för att få uppmärksamhet, sympati och omtanke från omgivningen. Men... offerkoftan är destruktiv, beroendeframkallande och ger falska känslor av trygghet. Det är dessutom ett klädesplagg som varken är charmigt eller snyggt. Ingen har någonsin sagt: "Anledningen till att jag gillar henne så mycket är för att hon klagar konstant" Att självömka kan leda till att det tillslut ändrar tankar och beteende. Det är ett dåligt sätt att lägga sin värdefulla tid på, leder ofta till mer negativa känslor och hindrar en från att hantera de verkliga känslorna som frustration, ilska eller sorg vilket i sin tur hindrar en att ta steg framåt mot någonting bättre. För att kliva ur en offerkofta behövs ett byte av tankar eller görande. Istället för att fokusera på tankar om att "det är så synd om mig"så fokusera på det du har som du är tacksam för eller gör saker där det är svårt att tycka synd om dig själv, både stora och mer avancerade aktiviteter till mindre. Tankar: - Hur kan jag se på min situation på ett annat sätt? - Vilka råd skulle jag ge till en nära vän i samma situation? - Skriv ner saker du är tacksam för eller uttala dem högt - Inspireras och fråga andra vad de är tacksamma för Görande: - Testa något nytt - Utforska nya fritidsintressen - Gå med i något nätverk med människor som har samma intressen som du - Volontärarbeta - Gör någonting snällt för en familjemedlem, vän, granne eller främling Jag kan fortfarande trilla ner i svarta hål där det bara är mörker, ilska och sorg men jag har en förmåga att dra upp mig själv ur de hålen nuförtiden. Dels för att jag inte vill vara där men också för att jag har övat upp mitt mindset och fokus. Ibland är det svårt men det går- alltid! att skifta inställning i både tankar och görande. Jag upplever att görandet är mer effektfullt för mig. Att göra nytt gör att jag även tänker nytt. Det är också viktigt att ställa sig själv frågan om det är en offerkofta jag dragit på mig eller om det är en känsla som behöver bearbetas.

Vad är dina tankar kring det här? Några andra förslag på hur man kan tänka/vad man kan göra för att bryta ogynnsamma mönster?


©2020 CHANGE OF MINDS, skapat via Wix.com